En livshistoria/hjärtat mitt

Jag är ett hjärtbarn!!!

Vad innebär det?

Jo det innebär att du kanske är sent utvecklad i förståelse, inlärning och mognad. Att du känns yngre, mycket yngre, än dina jämnåriga vänner. Inte bara som ung utan hela livet, ända in i yrkeslivet. Du vet med dig att du inte kan hänga med i dina vänners gäng, om du nu har vänner. Ja, för att någon som inte orkar eller är omogen, får ju inte följa med de andra. Man får sitta snällt i ett hörn och lära sig att så kommer stora delen av ens liv bli. Acceptera att vara den som inte får vara med eller den som blir utsatt för det ena och det andra. Att bli daddad eller glömd....vilket är värst? Eller att ens drömmar fnyses åt för de går inte att nå med de oddsen på arbetsmarknaden jag har eller med de hinder jag möter. Men mina drömmar är lika viktiga som andras.......

Att inte bli lyssnad på och tagen på allvar, det är nog livets värsta saker. Att veta att man kan saker och ingen lyssnar. Att känna sig som 15 år när man egentligen är över 30 eller som 20 när man är över 40.......visst att känna sig ung är en sak men att vara ung i "huvudet" är en annan sak.

Vad jag vet:

Föddes med otroligt stort hjärtfel där förmak, kammare och hjärtsäck tydligen hade både hål och förträngningar. Var ett av de första barnen i Sverige som opererades med hjärt och lungmaskin och oddsen var 30/70. Klaffarna är ännu i dag otäta och släpper igenom för mycket blod och en går i baklås så hjärtat gör dubbelslag....det menas med att det stannar var 4:e slag...och sådant är ju läskigt att leva med.

Operationen tog 7-8 timmar och jag var bara 5 år. Låg inlagd i 7 veckor och isolerad i kolsvart rum utan besök och ljud i 1 vecka. Återbesök var varannan dag i många år och medicin för att få hjärtat i takt. Elchock vid 13 års ålder för att hjärtat gick i otakt.

Med ett ärr från hals till navel har man tagit sig igenom livet, men det har inte varit så farligt. Värst är att säga "jag orkar inte" eller "jag får inte" eller "jag vågar inte"......när andra inte kan se något fel hos en. Man bemöts ovärdigt eller oförstående. Kompisar är svårt att få, kan inte följa med på allt. Jobb kan man inte heller så lätt få, då sådana som jag sållas bort.
Ännu känner jag att jag mognar sent och sådant mina FÅ vänner gjorde för 10 år sedan, gör jag i dag. Kan inte åka alla karuseller med min sambo på nöjesfält......kan inte det och kan inte det.....men jag gör.

Jag jobbar och jag lyfter och jag sliter......för jag vill hänga på det liv som många andra kan leva. Det liv som andra tar för given, det vill jag också ha. Jag vill ge av mig men även ha.....när jag ger gör jag det på jobb. De människor som måste ha hjälp i sin vardag med att äta, tvättas, matas och annat får min hjälp och min omtanke. Det är lättare att ge än att få.

Låt inget stoppa dig!!!