I går måndag var vi med Emma ute på Revinge heds militärfält och sprang med Emma. Hon lekte och sökte godis och hade väldigt kul.
Här nosar hon efter utlagt godis.
Den här gräsväxten var häftig...fanns lite överallt på fältet.
I morse lekte Emma med sin Grand Danois kompis, Sebbe. Men sprang in i staketet olyckligt i full fart och Grand Danoisen efter som krockade med Emma samtidigt. Högra bakbenet skars upp och det blödde, så det blev ett sjukhusbesök.
Hemma igen ville Emma vila och lade sig i soffan och somnade.
Det här är ingen hund, det måste vara ett experiment...he he....hon har verkligen många utseenden att ta till.
Stackars Emma, hon ser lite ledsen ut. Hon repar sig nog snart.
SvaraRaderaVad skönt att ha syskon och kunna hjälpas åt när det behövs.
Ha det bra.
Kram Viola
Aj, aj, aj, så det kan gå när man har som roligast! Men friar man med en grand danois får man kanske ta smällarna när de kommer..? Även om Emma är stor så lirar ju en stor dansk i en helt annan division. Fast det skulle kanske bli vackra valpar :o)
SvaraRaderaSkönt att det inte blev något värre i alla fall, eller hur? Och nog är hon en speciell hund, er Emma. Med ett minspel som kan skrämma slag på småbarn ;o) Hur kommer det sig förresten att ni fastnade för en cane corso, av alla udda raser?
Polargrevinnan
SvaraRaderaJa Emmas smäll var inte så himla farlig trots allt. Lite omplåstring och rentvättning så var hon återställd en hel del nu i kväll.
Ja syskon är bra att ha.....en lillbrorsa är tydligen inte så illa att ha trots allt ibland...ha ha
Stjärnkraft
SvaraRaderaJa den där Grand Danoisen är stor men egentligen snäll, lite korkad ibland men med charm...he he
Hur vi fastnade för Cane Corso???
Ja först hade min sambo träffat Emmas pappa här i Malmö för en del år sedan och hon kom hem och berättade att hon sett en härlig ras. Vi gick i tankar på att köpa hund, men först var det Mops vi hade snackat om.
Första gången jag råkade på Cane Corso var uppe i Tjörn där uppfödaren höll till. Vi fick komma och besöka henne. Hon hade två stora bestar som såg både livsfarliga ut och stöddiga..ha ha....När jag till en början stod där i hundgården var jag orolig och tyckte min sambo var konstig som ville ha en sådan ras. Men ju mer jag såg rasen och lärde om den, ju mer fastnade även jag för den. Så kom då Emma och hennes syskon och vi hade redan då bestämt hennes namn.......vi fick en liten valp med stora Dumbo öron och stora tassar....det såg så sött ut. Du ser på bilden här på bloggen i kanten från när hon var valp.
Vi ångrar oss aldrig över att vi valde Cane Corso......
Ja hon har grimaser så man ibland undrar vad man fick hem för något...ha ha