En resa i min vardag och omgivning.
Mest i Malmö men även runt om i landet.
måndag
Linbana upp på Skuleberget, Höga kusten (resan till Nordkap)
A ville överaska mig med en härlig tur i en linbana. Emma var lämnad i Bjästa, för att bröllop för en kompis vankades dessa dagar. Så vi unnade oss lite utflykter innan och efter bröllopet. Turen i dag gick till Skuleberget.
Linbanan var mjuk och gungig att åka.
Färden till toppen var solig och varm....man riktigt njöt i linbanestolarna.
Utsikten var enorm. Här ser man ett av alla vattendragen.
A studerar utsikten också.
Det fanns servering i detta huset på toppen, så vi gick dit för att fika.
Fikan var god och utsikten från terassen njöt man under tiden.
Nu var det dags att åka ner. Vi hade löst tur och retur biljett, annars fick man gå ner för hela berget.
Från linbanestolen fotade jag detta hål. Kunde det vara ingången till ett gryt eller något? Ja A och jag funderade.
Utsikten var fin härifrån också.
Lilla flickan i liftstolen framför oss vände och vred på sig...hon var säkert inte mer än ett par år gammal. Hon vinkade då och då till mig och A och medans hon vinkade sa hon: "Det regnar här nere". Men solen lös och värmen höll i.....
Väl nere tog vi bilen och letade upp ett ställe att äta middag på. Vi kom till en stor gård med ett par byggnader. Hyfsat trevligt men vi gick in.
Hela inredningen lös vitt och rött.
Men min mat var god.
Även A:s mat.....vi åt och blev mätta innan vi for tillbaka till platsen för bröllopet.
Ja utsikten var vacker. Man ville knappt åka ner igen för solen sken sådär skönt stickande i ansiktet och luften jättefrisk. En dag som man inte ville skulle ta slut.
Det har hänt mycket uppe på den där toppen sen jag senast var där, tror det var -73 eller någ. Men linbanan fanns redan då. (Det är andra gången jag skriver detta inlägg, lyckas glömma att skriva in kontrollordet ett flertal gånger).
Hu, den linbanefärden skulle jag bara klara med kameran framför fejset! Utan den som "säkerhetslina" har jag värsta höjdskräcken. Konstigt nog känner jag inte av den om jag fotograferar samtidigt som jag utsätter mig för höghöjdsvistelse :o/
Inredning på stället ni käkade på lämnar väl en del att önska, ja. Men huvudsaken är ju, som du skriver, att maten var god :o)
De tomma burar i Pildammarna kommer kommunen aldrig mer att fylla med undulater och papegojor m.m. Nu undrar jag hur många, även utanför Malmö, som hade tyckt vara trevligt se fåglar i dessa burar igen och som också tycker att det tillhör en park.
Rösta gärna. Är inne på ett projekt och vill veta vad folket vill och tycker.
The Hittills
Pappas kusin sjunger & spelar i gruppen
Barnen Hedenhös
Minns ni dessa?
Emma med i nyheterna
Stjärnkraft...ursäkta jag härmas men du gav mig en kul idé.
Är en kille på väg mot 45 och gillar vara det. Det är nu som livet leker och det är nu man börjar förstå vad livet innebär...tror jag..ha ha. Njuter för var dag jag vaknar och älskar min sambo oehört.
Vilken fin utsikt det var ifrån den linbanan, tur hade ni med vädret.
SvaraRaderaDet syns att säsongen är över, men det var väl rätt skönt, eller.
Monkan
SvaraRaderaJa utsikten var vacker. Man ville knappt åka ner igen för solen sken sådär skönt stickande i ansiktet och luften jättefrisk. En dag som man inte ville skulle ta slut.
Det har hänt mycket uppe på den där toppen sen jag senast var där, tror det var -73 eller någ. Men linbanan fanns redan då.
SvaraRadera(Det är andra gången jag skriver detta inlägg, lyckas glömma att skriva in kontrollordet ett flertal gånger).
Cici
SvaraRaderaJa för mig var det första gången på det berget. Vackert och varmt.
Linbanan var skön att åka i.
Hu, den linbanefärden skulle jag bara klara med kameran framför fejset! Utan den som "säkerhetslina" har jag värsta höjdskräcken. Konstigt nog känner jag inte av den om jag fotograferar samtidigt som jag utsätter mig för höghöjdsvistelse :o/
SvaraRaderaInredning på stället ni käkade på lämnar väl en del att önska, ja. Men huvudsaken är ju, som du skriver, att maten var god :o)
Stjärnkraft
SvaraRaderaJag har också viss höjdskräck men en linbana ger inte den känslan konstigt nog. Jag är mer rädd för att stolen i linbanan skall ramla ner.