En kvällstur vid ett slott.

I dag, tisdag, gick jag en tur tidigt på morgonen med Emma till stranden. Vi genade Stjärnhusen som ligger en hundra meter från oss.

Stjärnhusen bygdes på femtiotalet och stod klara 1955.

Rätt fina hus med lite speciella lägenheter.

På onsdagen åkte vi till bokskogen ute vid Torup. Här är ljusbelysta gång slingor och mer ett naturområde än ett skogsområde. Men väldigt fint.

Överallt har barn byggt småkojor.

Mörkret hängde över oss och kameran kunde inte alltid stämma av med ljuset. Blixt var värdelös, då blev bilderna illsvarta.

En fräck gammal stam.

Matte tillrättavisar Emma.

Här gillade Emma att klättra.

Kärleken spirar tydligen i denna skog. Inristade initialer och märken tyder på detta.

Döda träd är också vackert.

Vad mysigt. Så sagolikt.

Caféet syntes lite dåligt. Men lite kan man se av det.

Slottet låg tyst där i mörkret.

Muren och grinden till ägorna. Enorma ägor finns det till denna egendom.

Mittöver vägen var ljuset lite annorlunda, så jag tog en bild på hagarna där hästarna brukar gå.

Mörkret föll och vi åkte hem då det var nattsvart ute. Vid motorvägens infart till Malmö ligger Entré......belysningen skiftar i färg då och då.

Möllevången (Möllan) - en populär men bortglömd stadsdel.

Möllevångstorget står jag nu på och ser mig omkring. Tänker på hur populärt detta område är och varför det är det? Har folk överhuvud taget funderat på vad det är dom gillar här ute?

Jag kan inte riktigt förstå men jag skall ge er en rundvandring ändå.

En av de få saker jag kan tycka är kul med denna bilden är att butiken till höger om portalen där borta var med i tv-serien "N P Möller" där en dam hade butik.

I varje gata i varje hörn på varje hus "graffitti". Efter detta undrar jag ännu mer varför Möllan är så omåttligt populärt. Här ute finns visserligen fina lägenheter, men allt har ju raserat och slitits ner.

Det här skall vara en restaurant och pub. Ja inte skulle jag vilja ta med A hit.

Fina hus men bombarderat med klotter. Här ute finns folk från alla världens hörn men också från alla Sveriges hörn. De va Malmös finsaste område - förr.

De flesta som flyttar till Malmö vill bo här eller på Värnhem.

Vi närmar oss Folkets park, som i mina öron skall klinga romantik, mysigt och nostalgi. En park lik Tivoli i Köpenhamn eller Liseberg i Göteborg.

Men icke. Varför inte ha staket i stället för plankt till en nöjespark?

Jag blev både arg o ledsen när jag såg detta.

Har vi tappat intresset för vår stadsdel och för det mysiga?

Har kommunen glömt bort detta område?

Klottrarna har tagit över denna stadsdel.

Fiskmåsarna svävade över gamla matrester i den s.k. rondellen, där egentligen konst skulle stå men som var vandaliserad.

Skräp låg överallt, både på trotoarer och gator. till och med klotter på de flesta trädstammarna. Det va helt makalöst....som att komma till en bortglömd stad.

Men den gamla portalen till Folkets park var fin - peppar peppar. Men nu går vi in i s.k. Malmös nöjespark och ser vad den erbjuder.

Ett pariserhjul som var trasigt......

Moriskan, ett gammalt danshak som är stängt. Ville inte ta mer bilder här inne för allt annat var skövlat och nergånget. Ja jag blev rejält besviken. Önskar Malmös ledning bestämmer sig för en ordentlig nöjespark, men vi har aldrig varit bra på sådant här i stan och aldrig lärt oss uppskatta det.

Jag skyndade mig från Folkets park och genade Industrigatan. En gata där prostituerade förr gick. Här ligger också en kyrkogård och lite industribyggnader. Denna lastbil såg kul ut, så jag tog en bild.

På vägen till Värnhemstorget stötte jag på Johanna Jeppssons spettkaksbageri....mums.

Här på Entré vilade jag mig över en fika i en mysig härlig soffa som caféet erbjuder sina gäster.

Ramlade på vägen, mycket illa, men hade inte så ont då som jag fick senare. Folk helgfikade och helgshoppade.

Entrés entré...hehe...ja köpcentrum Entré heter det och detta är entrén till det....invecklat? Ha ha.

I taxin såg jag denna staty...baserad på Astrid Lindgrens Emil i Lönneberga, då Emil hissat upp lilla Ida i flaggstången så hon kunde se ända till Mariannelund. Men här var det två män.....ganska kul ju.