Vår färd till Ystad började ledsamt. I höjd med Svaneholm, på motorvägen, låg en kissekatt som var ungefär lika liten som på bilden och samma mönster. Den låg och rörde på sig och sin svans. Eftersom sträckan bestod av en sådan där dum två en två fil så kunde jag inte stanna. Jag vände och körde tillbaka och såg till att bilen stod säkert. Sprang och hämtade kissekatten som då precis avlidit. A och jag var ledsna. Att männsikor som kör på djur inte kan stanna och se hur det gick med djuret och i så fall rädda det eller "så barmhärtigt" det går, hjälp dom slippa dess lidande. Att bara köra vidare.......fy. Oavsett vilket djur så har detta rätt till ett liv och rätten till respekt, lika mycket som vi har, därför skulle vi bry oss mer.
Vi begravde kattungen i Emmas filt, i en grop vi grävt och lade sedan en blomma ovanpå grushögen. Denna värdighet kan vi människor väl åtmindstånde ge våra djur.
Vila i frid lilla kissekatt!
Man får inte säga så här men vi var så ledsna och arga att vi önskade den personen som helt sonika struntade i vad han ställt till med, en runda i denna mannens kittel. Nåja, med lite dov stämning åkte vi så till Ystad och hittade en rätt central parkering. Det var riktigt varmt i dag. En park fanns vid parkeringen. Precis i början av centum, på torget, höll en stor loppis till. Här tog vi gärna en runda. Alltid kul att se vad som finns. Köpte vars en läsk i denna vagn först. Det stekte från solen. Fontänen var igång och en hund hade precis svalkat sig i den. Här pågick loppishandel och vi slösade lite penningar också. Vi gick sedan gågatan neråt andra torget. Här skulle vi sedan gå neråt stationen. En vacker liten gata...... Sista etappen innan vi åter kom till bilen.